Det ar spannande att bo pa ett internationellt gasthem: har sker sa manga moten mellan olika kulturer varje dag. Jag lagade mat ovanligt sent ikvall och sammanstralade i koket med fyra andra kvinnor fran samma korridor som kom ifran Korea, Filippinerna, Brasilien och Luxenburg. Vi samtalade om studier, familj, barn, mat och kulturer. Tva av kvinnorna visade sig ha sma barn i sina hemlander som de inte traffar mer an nagra ganger om aret. Den enes dotter var bara 11 manader! Jag forstar inte hur de star ut, men de ser det som ett privilegium att fa studera vid det val ansedda japanska universitetet. Vi visade bilder pa vara barn och talade om den fysiska saknaden man kanner efter sma barn. Eftersom alla lagade olika sorters mat smakade vi pa varandras, och lyckan var total nar jag sade att brasilianskans efterratt var snarlik var svenska risgrynsgrot, fast av vit majs och med kryddnejlikor. Hon var lyrisk nar hon kom pa att ratten kanske kom fran Europa med portugiserna en gang i tiden. Tank allt vi har gemensamt trots att vi kommer ifran olika kontinenter!

Ikvall har jag shoppat loss i varuhusen nere vid stationen. De har verkligen allt har. Jag menar ALLT! Skulle ha rest hit med en tom vaska som jag kunde fylla...mycket ar forstas ful plastig skit, och mycket annat alldeles for dyrt. Men eftersom de har allt sa finns det fina saker ocksa. Var uppe pa leksaksavdelningen: dar fanns en hel affar for varje figur, exempelvis Miffy, Hello Kitty, Lilo & Stich...och det ar ofattbart hur manga olika sorters leksaker som gar att framstalla pa varje tema! Varuhusen ar oppna halva natterna har, och forstas fyllda med folk hela tiden. Pa vagen hem i de morka granderna motte jag stora flockar med ungdomar pavag ner till stationsomradet for att shoppa och umgas. De bor sa trangt har att de maste ses ute.

Idag besokte jag hogstadiet igen. En rolig sak som sker varje gang ar att eleverna blir sa imponerade nar den som tolkar at mig presenterar sig pa japanska. Killarna ar ju svenskar, sa barnen forvantar sig inte att de kan. Darfor far de staende ovationer varje lektion! Nar jag presenterar mig pa engelska ar de daremot helt tysta och stirrar oforstaende pa mig. Idag var en japansk bildlararstudent med ocksa: han ar en av dem som kommer till Goteborg i augusti. Han ska dit och studera annat, men jag lovade honom att han ska fa se HDK och nagon bildlektion i den svenska skolan. F.o. gar en del energi just nu at till att vara nervos infor ett litet foredrag jag ska halla pa engelska om den svenska bildundervisningen...Ska gora en jamforande analys av den japanska och svenska. Inte helt latt!

Sist men inte minst en kommentar till gardagens blogginlagg: det ar inte mannen pa gatan jag irriterar mig pa vad galler engelskan, utan de som jobbar med information eller service. Exempelvis de i informationsdiskarna vid landets storsta tagstationer...de jag mott med bast sprakkunskaper ar de jag sprungit pa pa taget eller gatan. Men visst far de ha det som de vill i sitt land. De kanske vill vara ifred fran oss andra. Man behover nog vara har lange for att verkligen forsta japanerna och deras samhalle.

Sara