Idag gick jag vilse pa riktigt for forsta gangen. Varje gang jag ger mig ut i Tokyo kanns det som att skjuta ut sig i yttre rymden, och jag vagar mig allt langre bort. Det brukar ga bra med hjalp av karta och hjalpsamma japaner. Idag var jag dumdristig nog att inte ta hjalp av dessa tva saker. Eftersom jag reser hem pa mandag vill jag hinna se sa mycket som mojligt nu de sista dagarna, sa idag begav jag mig till Ginza nara Tokyo station. Jag kollade snabbt pa kartan at vilket hall jag skulle ga, och sedan gick jag dit med en jakla fart i en timme...tills det borjade kannas konstigt och jag insag att jag inte hade en aning om var jag var. Det var en ganska obehaglig kansla, for Tokyo ar sa stort! Jag fragade en tjej pa gatan och det visade sig att jag gatt at helt fel hall: i en timme! Klantigt. Da tog jag T-banan och kom ratt tillslut. Men tidsplaneringen sprack totalt och jag struntade i fiskmarknaden jag tankt besoka.

Istallet kollade jag extremt noga pa kartan och fragade folk om vagen hela tiden for att na fram till en park vid hamnen: det lyckades! Parken tillhorde kejsarfamiljen till 1945 och var mycket fin med stora dammar, blommande falt, palmer och tempellika sma trahus. Det stod i skarp kontrast till de gigantiska skyskrapor som omringade parkens vastra sida! Darifran tog jag en bat som gick norrut langs Sumidafloden hela vagen till Asakusa. En fin aktur under alla broarna och som gav ett annat perspektiv pa Tokyo. Pa baten traffade jag en skock overforfriskade koreanska affarsman som bjod mig pa fiskgodis och sade att jag var "very beautiful". De skulle alla bli fotograferade tillsammans med mig och jag kande mig som Ingrid bergman: en trevlig upplevelse! I Asakusa besokte jag ett stort tempel dar man verkade tillbedja mammon mer an buddha...

Nar jag kom tillbaka till studenthemmet hade partyt borjat som annonserats i hissen i en vecka. Ett knytkalas for utbytesstudenter...jag var sen och hade ingen mat med mig, men deltog en stund anda. Jag provade mat fran olika lander och halsade pa manga nya manniskor. Av misstag rakade jag ata en av de ackligaste saker jag sett i matvag. Flera ganger har olika personer har forsokt forma mig att smaka, med argumentet att man maste prova detta nar man ar i Japan, men jag har hela tiden vagrat. Natto heter det, och ar ruttna bonor som avger ett klisterliknande slem och blandas med senap och soja. Later det lockande? Ikvall at jag av sushin som stod framdukad och upptackte att natto var instoppad i en san dar rulle: jag holl pa att spy! Men nar jag hamtat mig kunde jag stolt deklarera for den colombianska killen, som tjatat mest pa mig att jag maste prova, att jag faktiskt atit natto nu! (Men aldrig nagonsin mer och jag avrader er alla fran att smaka!)

Jag har dubbla kanslor infor hemresan: tva veckor ar alldeles for kort tid nar man besoker en frammande kultur. Jag kanner att jag bara nosat lite pa Japan och vill veta och se sa mycket mer: resa runt, studera japanska och lara kanna japaner. Men samtidigt ar tva veckor alldeles for lang tid att vara borta fran sina barn! Jag saknar Isak och Ylva sa fruktansvart mycket: idag sag jag en femarig flicka pa taget och borjade nastan grata! De sista tva dagarna nu ska jag verkligen njuta av att vara har, men sedan blir det skont att aka hem!

Sara