torsdag 19 april 2007

Vad roligt att lasa era kommentarer! Det kanns som att jag ar sa langt bort sa jag skulle lika garna kunna vara pa manen. Da ar det skont att hora ifran er!

Idag sken solen for forsta gangen sen jag kom hit, och det blev varmt med en gang. Fran min balkong sag jag nu bergen vaster om Tokyo, men inte Fuji: det var for molnigt dar borta for det. Vadret har gjort att jag kunnat vara ute mer och se mig omkring, och att det blir mer liv och rorelse pa gatorna.

Dagen borjade dock med besok i tva attondeklasser nar de hade bild med den minst sagt energiske lararen (som f.o. har samma frisyr som Japans premiarminister!). Idag borjade de ett atta veckor langt projekt som handlar om att mala saker osynliga. Later kanske konstigt, men iden var ratt kul, och jamfort med mycket annat har relativt kreativ. Varje lektion inleder han med tre minuters kroki for att de ska "utvecklas utan att de marker det" som han sa. Da far tva elever, en flicka och en pojke, stalla sig pa ett bord i varsin anda av salen. Sen tecknar alla av dem KONCENTRERAT och utan protester. Nar tre min gatt tackar de artigt sina vanner som statt modell....tank om svenska elever kunde visa varandra sadan respekt! A andra sidan har jag lagt marke till att japanska barn aldrig staller nagra fragor till lararen, avbryter eller ifragasatter: de ar helt passiva och lydiga. Kanske inte sa bra...

Sedan gav jag mig ut pa aventyr i tagnatet igen, denna gang till Shinjuku. Ett omrade med skyskrapor, massor med affarer och FOLK. Fick lara mig idag att Tokyo ar byggt som en labyrint for att fienden skulle ga vilse och inte komma at palatset i centrum... de lyckades verkligen! Jag strosade mest omkring och glodde pa alla gigantiska skyltar och alla manniskor. Gick in i ett extremt glamorost varuhus, dar jag egentligen inte ens hade rad att titta pa varorna, och akte upp till tionde vaningen for att se kimonoavdelningen. Valdigt vackra kimonos, och japanskor som provade framfor stora speglar...men det gick liksom inte ihop med Beatelsmusiken som kom ur hogtalarna. Men sa ar ju detta kontrasternas land!

Ikvall var jag pa ett "welcome-party" som nagra japanska studenter ordnade pa en bar. De kommer till Goteborg i host och jag lovade bjuda tillbaka da. I japan handlar barlivet lika mycket om att ata som att dricka, sa de bestallde in manga smaratter som vi alla at ifran med pinnar: en korg full med kryllande illroda blackfiskarmar, ra tonfiskfars, kycklinglever, ra blackfisk i Wasabi, varrullar, tariaky mm. Jo jag at av allt, och jo det smakade bra! All mat har ar sa frasch och val tillagad.

Imorgon ska jag aka med shinkansen (snabbtaget) till Kyoto och stanna over helgen. Har bokat hotellrum vid stationen. Ska forsoka se tempel och geishor och krattade grusplaner. Eftersom jag reser ensam, vilket borjar bli trakigt, kan jag ta det i min takt och kanske sitta ner och skissa en del. Ska ocksa forsoka kopa biljett till Bunrakuteatern i Osaka pa lordagskvallen eftersom jag velat se det sen 95, och detta ar min enda chans. Mycket att hinna pa kort tid! Hoppas fa se mer dockteater( inte bunraku) har i Tokyo nasta vecka, genom folk har med kontakter. Jag kanske inte har tillgang till internet och min blogg under Kyototrippen, men i sa fall aterkommer jag nasta vecka.

Sara

3 kommentarer:

Anonym sa...

Måla saker osynliga... det låter spännande.

Skönt att det äntligen slutat regna. Här hemma har det fullkomligt öst ner hela dagen... men å andra sidan har det varit jättefint vårväder hela veckan hittills.
Ha det bra!

Ulrika sa...

Hej Sara, har just läst dina inlägg, låter spännande, inspirerande och intensivt! Ska bli kul att höra mer när du är hemma igen! Själv åker jag till Barcelona över helgen. Sköt om dig! Kram Ulrika

Johanna sa...

Hej Sara!
Tänker på dig och hur du har det. Vad modig du är!! Ja det känns som du är långt borta, lite overkligt. Vad fint att de ordnat fest för dig och att du mottagits väl. När de kommer hit kanske vi kan gå ut tillsammans med dem. det känns viktigt och rikt att ta vara på varandra/ ta hand om, vi människor vi behöver varandra. Här på skolan är det några få som arbetar med sina projekt, de andra jobbar hemma. Det är en god stämning. i onsdags lossnade det för mig i mitt arbete och jag har kommit igång med skissandet. Beträffande kärleken, det är underbart, ofattbart och fantastiskt. Det blir inte många timmars sömn när vi ses. Jag följer din resa och det är spännande! Önskar dig massor av mod, lugn och äventyr!!
Kram Johanna