torsdag 26 april 2007

Imorse vaknade jag av att hela lag- och mellanstadiet har brevid sjong med varldens kraft och till accompanjerande trummor. Solen sken fran en klarbla himmel och det var redan 20 grader varmt ute. -Vilken underbar dag! Jag gjorde det sista besoket pa skolan och sag pa nar 12-aringar skapade konst av forpackningsmaterial. Intressant att se hur deras kunskaper i origami paverkade arbetet. Efterat traffade jag rektorn och overlamnade min present till skolan: en bok om Sverige pa japanska att ha i barnens bibliotek.

Efter lunch fick jag lana en cykel av studenthemmet, och tillsammans med Gustav och vardinnan cyklade jag genom sommarvarma villaomraden till marionetteatern. Vi fick se en timmes lang repetition av "Lille prinsen" med moderna marionettdockor spelade av bra dockspelare. Gustav oversatte at mig. Efterat bjod en dam som arbetar med teatern oss hem till sig dar hon hade flera dockor hon ville visa. Detta blev mitt forsta besok i ett japanskt hem. Huset var sa vackert! Det var ett stort hus med blanka tragolv och mjuka mattor, laga bord mitt i rummen och skjutdorrar av rispapper som vette ut mot en utsokt planerad typisk japansk tradgard. Jag sade till damen att hennes hem sag ut som ett tempel i Kyoto och da kramade hon min hand, sa jag tror det togs som en komplimang.

Nar jag kom tillbaka till mitt rum gick jag ut pa den soliga balkongen och kisade bort mot de soldisholjda bergen i vaster. Jag kunde se silhuetten av Fuji! Varmen frigjorde starka dofter fran staden och det flaktade behagligt. Plotsligt spelades "klockan-fem-melodin" (som ar vad det later som fast ingen jag pratat med vet varfor den spelas. Melodin byts ut varje arstid och alla verkar tycka att det ar trevligt) och det var en mycket speciell stamning.

Nar jag kom till lokalen dar jag skulle halla mitt foredrag fick jag veta att 120 personer bjudits in...men bara fem kom. Sa tillsammans med tva tolkar, professorn och Takashi som arrangerat motet, hade vi istallet en informell diskussion dar de stallde fragor som jag svarade pa. Jag var anda glad att jag var sa val forberedd och hade last pa de engelska termerna innan, for deras fragor var mycket specifika. Jag talade ocksa om for dem att flera studenter i min klass garna vill resa hit och studera deras skola. Professorn svarade att han garna tar emot fler fran var utbildning och att nog oktober ar den basta manaden for det. Sa nu mina kara klasskamrater far ni smida medan jarnet ar varmt och ta chansen att resa hit redan i host!

Efterat hade de ordnat en middag pa en kinarestaurang har i narheten med mycket god och konstig mat: svarta agg, tofusoppa och genomskinliga nudlar. Det var mycket trevligt och vi talade lange och ingaende om skillnaderna mellan svensk och japansk kultur. Jag lar mig varje dag lite till om Japan, vilket forstas bara foder nya fragor. De bjod mig pa kalaset och jag kanner stor tacksamhet for deras omtanke och gastfrihet. En sak att lara fran det har folket!

Sist idag vill jag tacka for era kommentarer. Eva: du ska fa en lang utlaggning om genus i Japan nar vi ses igen, det ar inte helt okomplicerat! Och Maja: plastic fantastic ar nagot som verkligen galler for Japan. Tack ocksa for alla tidigare kommentarer jag fatt, det ar jatteroligt att lasa dem! Det ska bli roligt att ses igen i skolan. Ni ligger nog ljusar fore mig i era projekt...men det ar det vart!

Sara

1 kommentar:

maja sjöström sa...

Hej Sara!
Jag vet inte om du läser detta innan du åker hem, men det är så himla kul att få kommentera det man läser. Var det studenter (120st) som blivit inbjudna till ditt föredrag, eller anställda? Och varför kom de inte? Det låter inte likt väluppfostrade japaner...en av mina fördomar om japaner.. Har du förresten läst "Japaner japaner japaner" av Herman Lindqvist? Faktiskt eeen läsvärd bok, iallafall om man själv varit eller ska åka till Japan, kan jag tänka mig.
Vad härligt att du kommit tillbaka till dina dockor igen, det märktes på dig redan innan du åkte att du längtade efter dem.. Hoppas att resan gett dig en massa tips och idéer att använda, inte bara till dockmakande, utan till livet i största allmänhet. Det där med att vi skulle ligga ljusår före dig i projektet stämmer kanske för vissa. Det verkar vara flera st. som knappt har börjat och i skulptursalen är det kanske fyra-fem st. varje dag. Jag fattar inte hur folk kan arbeta utan att vara tillsammans med andra! Man missar ju så otroligt mycket då.
Nu är klockan 23 svensk tid och det är dags att varva ner...sov gott Sara, eller godmorgon eller vad det nu är för dig.
Stora kramar Maja Sjöström