Japaner, japaner, japaner...japaner overallt. De ar sa otroligt manga! Kryllar omkring mig, och var jag an ar ser jag bara japaner, sallan andra folkslag. Idag var forsta gangen som fascinationen byttes mot irritation: hur svart kan det vara att lara sig engelska?! Jag kan lika garna prata svenska med dem, for de forstar anda bara de japanska orden jag sager, som namn pa tagstationer. Ibland vill jag bara dunka huvudet i vaggen av frustration for att de inte forstar vad jag forsoker saga. Filmen "Lost in translation" ar bara lightversionen av verkligheten. En o i havet med 99% homogen befolkning. Det paradoxala ar att de verkar sa internationella. Men hur internationell ar man om man inte kan kommunicera med manniskor utanfor sin egen o?!

Har pa studenthemmet bor manga olika studenter fran hela varlden som studerar alltifran japanska till science. En av dem ar fran Mexico och studerar det japanska samhallet, och han tycker inte om japan! Harom kvallen sa han till mig: "It's all a fake! They're just pretending to be modern and high-tech and international, but you can't use your VISA-card here, not use your mobile and no one speaks english. The hole schoolculture is sick! You should study the Korean school instead!" ...jo jag ar benagen att halla med.

Men trots dessa problem har jag anda genomfort min tripp som planerat, och det ar mycket tack vare deras fantastiska infrastruktur och alla hjalpsamma japaner. Imorse tog jag taget till Osaka och sag bunrakuforestallningen. For er som inte vet vad bunraku ar, sa kan man forenklat saga att det ar en mycket traditionell typ av dockteater dar bade hantverk och dockspel utfors med perfekt precision. Dockorna ar ca 1 m hoga och forestaller oftast samurajer och geishor, eller figurer fran den tiden. Varje docka spelas av tre personer, varav mastaren (som visar sitt ansikte) spelar huvud och hoger arm. Spelare nr tva spelar vanster arm, och den tredje spelar fotterna (dessa tva bar svarta huvor). Ibland var fem dockor inne pa scenen samtidigt = 15 spelare. Dessutom fanns berattare/sangare och shamisspelare, ofta ett flertal. Den 4 h langa forestallningen inneholl fem olika akter, med varsina uppsattningar spelare: En enorm dockteater! Scenen var som Dramatens och dar var fullsatt. Spelarna tas in som larlingar vid 14 ars alder och tranar sedan hart hela livet, med olika tortyrliknande metoder. Darfor ar dockteatern en utdoende konstart, sa berattarrosten i min engelska horlur. Jaha, dar ocksa, tankte jag.

Skont att vara tillbaka pa studenthemmet. Det har varit en intensiv helg och jag ar valdigt trott. Jag ar glad att jag faktiskt hann se allting jag hade tankt, och att jag klarade av att resa ensam i ett land dar jag inte forstar ett skvatt av informationen som ges. Nu ska jag sova!

Sara