Nu har jag suttit hela kvallen och plojt igenom Japans laroplaner och beskrivningar av skolsystemet...for att upptacka att det inte finns sa stora skillnader. Intressant i texterna ar att andra varldskriget ar sa narvarande och relateras till i alla syften och mal: att staten Japan ar man om att fostra fredsalskande och demokratiska manniskor, utan varesig politisk eller religios paverkan. Jag fick boken av den japanska bildlararstudenten Takashi idag nar vi besokte mellanstadiet tillsammans. Med mig idag var ocksa fransmannen Le Roux som agerade tolk. Han har varit har i 4,5 ar och studerat japansk diplomatihistoria, pa japanska. Jag upphor aldrig att forundras over manniskors val i livet.

Pa vagen ut fran skolan gick vi igenom biblioteket dar det hangde en stor varldskarta. Jag har noterat det forut att varldskartor har i Japan placerar Japan i centrum och Europa i periferin. Nu stannade jag och berattade om var varldsbild for Takashi. Oj vad han blev forvanad! Kunde inte tanka sig en sadan karta dar Japan var placerad i utkanten! Da berattade Le Roux att Australiens varldskarta vander upp och ned pa varlden och placerar sig overst...snacka om olika perspektiv!

Haromkvallen fragade jag Takashi om hur Japans relation till Kina paverkar studentutbytet mellan landerna. Han sade att det ar svart eftersom dagens studenters far- och morforaldrar var med om andra varldskriget och det fortfarande praglar relationen sa starkt. Som exempel tog han sin lillasyster som ar mycket intresserad av Kinas samhalle och kulturhistoria. Hon ville resa dit som utbytesstudent, men farfar satte sig emot det och darfor kunde det inte ske. Det finns heller nastan inga kinesiska studenter har i Japan, men daremot manga fran andra Asiatiska lander.

Snart ar det lokala val har i Tokyo. Darfor aker det omkring sma vita minibussar fyllda med vinkande japaner, i homogen kladsel och med banderoller, som ropar ut politiska budskap fran morgon till kvall. Antingen genom en megafon pa taket, eller genom att de staller sig pa gatan med en megafon. Det blir valdigt komiskt nar man passerar en sadan parkerad buss pa en somnig villagata tom pa folk, och dar star en man med megafon och entusiastiskt laser ur ett manuskript. Bak i bussen sitter nagra kvinnor och vinkar som Silvia...man kan inte annat an att le at dem!

Sara